1600-talet

Riksrådet och friherren Johan Skytte fick Ekhamn av Karl IX år 1607. Skyttes adelsprivilegier gjorde det möjligt för honom att under åren fram till 1627 uppföra ett säteri. Det innebar att han inte behövde betala skatt till kronan samt att han fick sköta beskattningen av 30 mantal omkring gården. Ordet mantal kommer från ”antal man” och var en förteckning över vapenföra eller skattskyldiga män.

För att ett säteri skulle anses vara ståndsmässigt byggt fanns det ett särskilt regelverk som bland annat föreskrev att huvudbyggnad och flyglar skulle ligga i rät vinkel mot varandra på det sätt som byggnaderna på Ekhamn är placerade.

De som arrenderade mark som tillhörde ett säteri kallades frälsebönder. Om de bodde inom en mils radie – frihetsmilen – från säteriet befriades dessa bönder från skatt. De var också befriade från krigstjänst för att kunna stå till adelsmannens förfogande.

Frälsebönderna slapp också skyldigheten att tillhandahålla hästar för resande, den så kallade skjutsningsplikten, samt skyldigheten att härbärgera kungen och hans utsände, den så kallade gästningen.

Johan Skytte var professor och universitetskansler i Uppsala. 1608 fick han en dotter, Vendela Skytte, som han gav samma utbildning som sina söner och hon kom att kallas den mest bildade kvinnan i Sverige före drottning Kristina. Hon diktade och brevväxlade på latin och utgjorde ett slags idealbild och exempel på en välutbildad kvinna som bevarade sin ”kvinnlighet” trots lärdomen.

Vid 17 års ålder gifte sig Vendela Skytte med Hans Kyle som var en av Gustav II Adolfs krigare. Hon födde tre barn på kort tid innan hon dog av pesten bara 20 år gammal. Ekhamns säteri övergick så småningom till Vendelas dotter Maria Kyle och dennes man greve Axel Stålarm.

Förutsättningarna för ett säteri förändrades genom Karl XI:s reduktion 1680. Det blev förbjudet att grunda nya säterier och de befintliga utsattes för noggranna granskningar. Kungen fick återkallelserätt gentemot all egendom i landet som tidigare varit i kronans ägo och getts bort som gåva.

Greve Axel Stålarm förlorade därför livstidsfriheten för Ekhamn 1683, men fick behålla gården i utbyte mot så kallad rusttjänst. Hela tre dragoner till häst var Stålarm tvungen att ställa upp med och att det blev så många berodde på hans eget övermod för från början var det bara tänkt att vara två.

Greven hade en kväll suttit och druckit i sällskap med kung Karl XI och pratat om Ekhamns rusttjänst.

– Ja, det blir därvid min käre Axel att du får dig ett par ryttare på Ekhamn, sa kungen.

Stålarm hade då upprymd och övermodigt svarat:
­– Javäl Ers Majestät, om det så vore tre!

– Håll till godo, det skall ske efter din önskan, svarade kungen och så kom det sig att Ekhamn fick tre dragoner att försörja istället för två.

Fortsättning följer inom kort, välkommen tillbaka!